Hur gick försvenskningen av skåne till

Försvenskningen från Skåne^[2][3][4][5] fanns den process genom vilken Skåne kulturellt integrerades inom landet efter för att äga erövrats ifrån land beneath Karl X Gustavs inledande danska konflikt (1657–1658). dem viktigaste stegen inom försvenskningen dateras normalt mot perioden 1658–1719.^[2]

Försvenskningens maximalt intensiva fas skedde beneath Karl XI:s mandatperiod (1660–1697) samt ansvaret tillskrivs idag främst dem numeriskt värde generalguvernörerna Johan Göransson Gyllenstierna (1679–1680) samt Rutger von Ascheberg (1680–1693).^[6] Försvenskningen utmärktes ursprunglig från försiktighet.

Den skånska befolkningen fick representation inom Sveriges riksdag, vilket innebar högre politiskt effekt än man haft inom land. Åtgärder blev tagna även till för att avråda samt mot viss sektion förbjuda ekonomiska samt kulturella grupp mot land. en många impopulärt steg fanns Karl XI:s inkvarteringar från svenska ryttare vid skånska gårdar, vilket ledde mot en stort antal övergrepp vid befolkningen.^[4][7] vid bas från utbrett stöd på grund av land samt uppkomsten från dem dansk-sympatiserande snapphanarna inleddes svenska offensiver på grund av för att slå ner danska medkänsla inom Skåne, vilka inkluderade bland annat avrättningar, förstörelse, tortyr samt massakrer.^[8]

När land försökte återta Skåne beneath skånska kriget (1675–1679) fick danskarna brett stöd bland befolkningen samt kunde rekrytera friskyttar, däribland snapphanar.

Den svenska statsmakten bekämpade utvecklingen tillsammans med hot angående, samt försök mot, massakrer inom skånska byar.^[9][10] Efter skånska kriget intensifierades försvenskningen.

beneath generalguvernören Gyllenstierna föreslogs bland annat ett massiv folkförflyttning dock hans person som följer efter någon i en position eller roll Ascheberg förespråkade ett vänligare samt mer långsiktig process. Ascheberg löste den långtgående konflikten mellan bönderna samt dem svenska ryttarna, samt gjorde försök för att ekonomiskt återuppbygga Skåne samt vid således sätt knyta landskap mot land.

Svensk lagstiftning trädde inom kraft inom Skåne beneath 1680-talet samt svensk kyrkoordning infördes 1686. Kyrkan spelade enstaka kritisk roll inom försvenskningen samt utnyttjades genom predikan samt utbildningar på grund av för att sprida detta svenska språket. Undervisningen vid svenska blev den inledande allmänna utbildningen inom läsande samt skrivande inom Skåne.^[3]

Skåne återhämtade sig ej ekonomiskt ifrån krigen samt delar från den nya ekonomiska politiken förrän vid 1820-talet.^[6] Mellan 1675 samt 1718 sjönk Skånes befolkning tillsammans 26 %, ifrån 180 000 mot 132 800, mot resultat från bland annat konflikt, rymning mot land samt tvångsinskrivningar inom den svenska armén.^[7][9] Sedan 1720-talet besitter Skåne betraktats såsom enstaka bestående sektion från Sverige,^[6] angående än tillsammans ett kvarstående regionell identitet.^[3][6]

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

Skåne, idag Sveriges sydligaste landskap, plats fram mot 1600-talet ett sektion från land, vilket region ägde varit sedan antingen Harald Blåtands (regerade cirka 958–986)^[11] alternativt Sven Tveskäggs (r.

986–1014) regeringstid.^[12] beneath dem cirka 700 år vilket Skåne fanns danskt plats landskap både politiskt samt kulturellt viktigt inom land. detta fanns ett ekonomiskt betydelsefull fiskeindustri samt övervakning från Skåne innebar övervakning ovan inloppet mot Östersjön.^[13] dem skånska städerna agerade såsom viktiga kulturella centrum;^[14] dem inledande kända danska mynten präglades inom skogsdunge beneath Knut den store (1018–1035)^[15] samt beneath detta tidiga 1100-talet plats ärkebiskopen inom skogsdunge kyrklig överhuvud inom bota Skandinavien.^[16]Reformationen inom land utgick ifrån Skåne^[17] samt malm fanns en tidigt centrum.^[18]

Som en landskap beläget intill den dansk-svenska gränsen plats Skåne hotat inom händelsen från konflikt mellan landet samt Danmark.^[18] Skåne plats till inledande gången svenskt ett begränsad period beneath medeltiden, 1332–1360.

mot resultat från ekonomiska bekymmer inom land ägde Skåne pantsatts mot greven Johan III från Holstein, vilket snabbt sågs vilket ett förtryckare från lokalbefolkningen.^[19] monark Magnus Eriksson (r.

De viktigaste stegen i försvenskningen dateras normalt till perioden 1658–1719

1319–1364) från landet tog ovan pantinnehavet 1332 samt innehavet bekräftades 1343 inom freden nära Varberg.^[20] beneath Magnus Eriksson behöll Skåne egna lagar samt mynt^[21] samt kungen använde titeln "kung från landet, Norge samt landet Skåne".^[20] Skåne återtogs 1360 från den danska kungen Valdemar Atterdag (r. 1340–1375).^[19] beneath Kalmarunionen (1397–1523) plats Skåne på grund av detta mesta säkert ifrån krig^[22] dock efter unionens upplösning återgick område mot för att artikel en gränslandskap.^[18] detta inledande från 1600-talets konflikt inom Skåne plats Horns konflikt (1644–1645), beneath vilket svenska styrkor skadade särskilt inom västra Skåne.^[23] Skadorna ifrån Horns konflikt tog flera decennier för att reparera samt uppmuntrade länge lokalt motstånd mot Sverige.^[24]

Den 5 juni 1657 förklarade Fredrik III från land (r.

1648–1670) konflikt mot landet samtidigt såsom den svenska kungen Karl X Gustav (r. 1654–1660) plats upptagen tillsammans en konflikt inom Polen. Kriget blev enstaka katastrof till land samt den 26 månad 1658 skrev parterna beneath freden inom Roskilde. Fredsfördraget, ihågkommet vilket detta sämsta inom Danmarks saga, överlät Skåne, Blekinge, Halland, Bornholm, Bohuslän samt Trondheim mot Sverige.^[25] Den dansk-svenska gränsen förflyttades på det sättet mot Öresund.^[3] Skåne lades 1658 beneath detta skånska generalguvernementet,^[26] vilket bestod mot sin upplösning 1719.^[27]

Fredsfördraget 1658 stadgade för att befolkningen inom Skåne, Halland samt Blekinge skulle behålla sina gamla lagar samt privilegier.^[4] Innan 1600-talet fanns detta enstaka "mycket markant dansk rikskultur" inom Skåne, vilken främst upprätthölls från den regerande skånska adeln, tillsammans starka kontakter tillsammans med resten från riket.^[3] dem skånska bönderna, vilka utgjorde majoriteten från den skånska befolkningen, ägde inga direkta kontakter tillsammans Köpenhamn samt ej heller några politiska rättigheter.^[3]

Tidig försvenskning (1658–1675)

[redigera | redigera wikitext]

Tidiga åtgärder

[redigera | redigera wikitext]

Den svenska statsmakten fanns inledningsvis försiktig tillsammans med försvenskning inom Skåne^[6] samt processen kunna inledningsvis sägas ta noggrann hastighet efter för att Karl X Gustavs son samt person som följer efter någon i en position eller roll, Karl XI (r.

1660–1697), blev vuxen tid 1672.^[9] detta fanns redan mot ett start en viss missnöje bland den skånska befolkningen vid bas från ett samhörighetskänsla tillsammans land samt nya krav likt ställdes inom Sverige.^[2] på grund av detta mesta respekterades inledningsvis befintlig seder samt bruk inom Skåne.^[5]

Under Karl X Gustav infördes tull vid all export samt import mot land, inom hopp ifall för att bergvägg banden ovan Öresund.

Skånska bönder samt handelsmän behövde därför vända sig mot resten från land på grund av för att sälja samt köpa produkter, vilket möttes från kraftig bedömning. kreditkort efter införandet avskaffade kungen därför tullen.^[6]

En tillväxt vilket mottogs positivt inom Skåne plats för att adeln, prästerna samt bönderna fick skicka representanter mot Sveriges riksdag samt vid sålunda sätt fick politisk representation samt knöts närmare statsmakten.^[6] Detta skedde tillsammans med mer alternativt mindre omedelbar verkan; skåningarna representeras redan nära riksdagen 1664.^[28] inom enlighet tillsammans med fredsfördraget 1658 introducerades den tidigare dansk-skånska adeln vid detta svenska Riddarhuset.^[28] Borgare samt adel fanns mot enstaka start förhållandevis neutralt ställda mot den svenska erövringen, dock blev snart missnöjda mot resultat från höjda skatter samt den svenska arméns agerande.^[8] Danska adelsmän vilket flydde ifrån Skåne fick sina frakt samt egendomar konfiskerade.^[4] Fördrivandet från äldre skånsk adel minskade detta danska kulturinflytandet inom Skåne.^[3]

Det största försvenskningsinitiativet vid 1660-talet fanns grundadet från Lunds universitet,^[5] invigt 1668 till för att ersätta Köpenhamns högskola, var skånska ungdomar förbjudits analysera efter 1658.^[6] dem viktigaste syftena tillsammans Lunds högskola plats för att utbilda svensktalande präster, samt vid således sätt stödja försvenskningen, samt för att locka svenskar ifrån resten från landet för att flytta mot samt analysera inom Skåne.^[6]

Organiserat motstånd

[redigera | redigera wikitext]

Redan 1658 planerade adelsmän samt borgare inom malm för att genom enstaka kupp återvända mot danskt styre.

ett sammansvärjning ledd från kalkbrukaren Bartolomeus Mikkelsen samt stödd från borgmästaren Evert Wildtfang tog förbindelse tillsammans med land. Planen plats för att beväpnade borgare inom malm skulle ta övervakning ovan staden, för att danska soldater skulle landsättas, samt för att adeln samt bönderna inom godsen omkring staden samtidigt skulle kasta ut svenskar ifrån sina områden.

Dåliga väderförhållanden gjorde för att danskt stöd dröjde samt planerna upptäcktes snart från den svenska statsmakten. flera konspiratörer, bland annat Wildtfang, fick erlägga höga böter samt en antal inflytelserik figurer, däribland Mikkelsen, torterades samt avrättades.^[8]

Snapphanarna fanns ett typ från dansk-sympatiserande "bondegerilla" verksam inom Skåne, Halland samt Blekinge.^[29] Främst utgjordes snapphanarna från drängar, bondesöner, småbrukare, bönder likt plats oroliga till svensk att vedergälla något som upplevts som fel, samt fredlösa.^[3] inom november 1658 överföll enstaka samling snapphanar fogden Vulf Ravn vid Herrevads religiös byggnad inom nordvästra Skåne.

Ravn skadades tillsammans med en ny tillväxt samt man bestämde sig till för att plundra klostret. dem svenska myndigheterna skickade ut soldater mot något som ligger nära eller är i närheten byar samt några bönder greps samt avrättades, dock utan för att man lyckades hitta många från bytet ifrån klostret. detta ryktades för att anföraren på baksidan kuppen fanns adelskvinnan Karin Lycke likt ägde Snälleröds säteri inom Färingtofta.

detta gjordes enstaka husrannsakan utan succé samt Lycke bedömdes vilket suspekt, dock myndigheterna vågade ej vandra lika hårt mot hon liksom mot bönderna.^[8] Överfallet samt plundringen ägde politiska förtecken; Lycke ägde personliga motsättningar mot fogden samt Ravn fanns impopulär bland bönderna, bland annat eftersom han olagligt ägde fängslat enstaka bonde samt tagit dennes oxe liksom belöning till för att släppa honom.^[8]

En dansk styrka landsteg inom Ystad 1659 tillsammans med uppgift för att återerövra Skåne samt fick stort stöd från lokalbefolkningen.

detta blev dock snabbt tydlig för att styrka ej fanns massiv nog samt planen gavs upp.^[8] beneath 1660-talet startades svenska offensiver till för att utplåna snapphanarna samt danska sympatisörer inom Skåne.^[8] Den danskfödde Ebbe Ulfeldt ledde vilket vilket besitter beskrivits liksom en "utrotningskrig"^[8] inom vilket han ledde ett team svenska knektar ifrån södra Skåne upp mot Göinge.

[63] För att styra Skånelandskapen inrättades 1658 det skånska generalguvernementet

Gårdar brändes ner, oskyldiga bönder greps samt torterades, samt detta skedde våldtäkter samt massakrer.^[8] inom nordost Skåne samt Blekinge ledde landshövdingen Håkan Nilsson Skytte kompanier tillsammans med polska ryttare samt lyckades knäcka detta lokala motståndet. Snapphanar greps samt avrättades samt deras familjer landsförvisades.

Vissa byar blev nästan helt utplånade.^[8]

Inkvartering från svenska ryttare

[redigera | redigera wikitext]

Karl XI plats emot för att nyttja lokala ryttare inom kavalleriregementen vilket stationerades inom Skåne.^[4] Istället rekryterades ryttare inom resten från Sverige^[3][4] samt inom dem svenskägda delarna från Tyskland^[3][8] samt Polen.^[8] Ryttarna placerades ut inom gårdar runtom inom Skåne, tillsammans korrekt mot föda samt husrum, samt dem skånska bönderna beordrades för att erlägga deras inkomst inom utbyte mot skattereduktion.^[4] Syftet tillsammans med för att placera ut ryttare inom Skåne fanns för att hålla lugn samt ordning inom landskapet^[7] samt för att pacifiera dem skånska bönderna.^[3] Ryttarna fick senare riktig för att ta ovan delar från jordbruket till sin personlig sektion.

inom fallet för att bonden dog tog ryttare ibland ovan kurera gården.^[4]

Inkvarteringen från ryttare plats djupt impopulär inom Skåne^[3][4][7] samt ledde mot grundlig protester.^[4] inom ort slogs sju inkvarterade soldater ihjäl från enstaka lag bönder 1661.^[8] Istället på grund av för att tillhandahålla skydd resulterade utplaceringen från ryttare snart inom öppet samt utspritt våld mot befolkningen.^[7] Ryttare började nyttja sig från våld samt övergrepp mot bönderna samt deras familjer, bland annat stöld, misshandel, mord samt våldtäkt.^[4] Historikern Carl Grimberg, energisk beneath detta tidiga 1900-talet, beskrev enstaka incident då enstaka inkvarterad ryttare fordrade ett bonde vid valuta samt sköt bonden inom axeln då han ej blev betald, vartefter denne "överföll bondens piga tillsammans hugg samt stöt således denna blev liggande sjuk, bröt sig in inom visthus samt källare samt hotade ägaren mot livet".^[7]

Skånska kriget (1675–1679)

[redigera | redigera wikitext]

Under hösten 1675 förklarade Kristian V (r.

1670–1699) från land konflikt mot land. beneath detta resulterande skånska kriget landsteg den danska kungen samt armén nära platsnamn samt inom juni 1676 ägde dem lyckats ta i besittning all Skåne förutom Malmö.^[25]

Kristian fick avgörande stöd från befolkningen inom både Skåne samt Blekinge;^[10] tusentals skånska bönder gick tillsammans danskarna inom motstånd mot Sverige.^[9] detta fanns även flera skåningar såsom gjorde motstånd mot landet, inom synnerhet vid bas från inkvarteringarna från ryttare, dock såsom ej nödvändigtvis stödde den danska saken.^[3] flera bönder gjorde även passivt motstånd genom för att ta sig mot städerna alternativt helt enkelt vägra beså sina åkrar, samt vid därför sätt ej tjäna dem svenska styrkorna.^[8]

Efter den svenska segern inom slaget nära skogsdunge (4 månad 1676) blev detta tydlig för att land ej skulle lyckas återerövra Skåne.

vid bas från för att seger ej längre plats troligt minskade Danmarks stöd hos den skånska befolkningen. Kristian organiserade därför kompanier tillsammans med friskyttar, inklusive snapphanar.^[10] Danska kontorspersonal började även mer våldsamt samla in skatt.^[10] Snapphanarna betalades mot viss sektion från land dock fick även försörja sig själva.^[3] Snapphanarna blev beneath krigets gång alltmer impopulära bland dem skånska civila,^[3][10] vilka började titta dem likt rövare.^[8] dem ägde inom regel dålig disciplin^[3] samt uppmanades från den danska armén för att ta mot annars impopulära metoder,^[10] bland annat för att utpressa gårdar vid boskap samt proviant.^[3] Danska soldater samt friskyttar plundrade även Ystad, Simrishamn samt Trelleborg, vilket ökade klyftan mellan land samt Skåne.^[6]

Den svenska statsmakten bekämpade snapphanarna starkt.

Snapphanar liksom fångades avrättades beneath spektakulära former på grund av för att avskräcka motstånd. ett vanlig teknik fanns för att snapphanen brändes tillsammans brinnande järn samt för att ett järnstång sedan kördes in inom ändtarmen samt ut genom näsan. Kroppen kunde sedan spikas upp inom en träd.^[9] dem flesta från snapphanarna dog beneath kriget alternativt avrättades från svenska soldater.

överlevande lämnade inom regel Skåne tillsammans tillsammans den danska armén.^[3] Den sista kända snapphanen, Nils Tuasen, avrättades kalenderår 1700.^[5]

1677 genomförde riksrådet Johan Göransson Gyllenstierna en edkrävartåg genom skogsbygden inom norra Skåne. Lokalinvånarna fick underteckna ett överenskommelse tillsammans med Karl XI angående för att dem inom utbyte mot för att bli förlåtna på grund av samtliga begågna förbrytelse skulle hålla sig lugna inom fortsättningen.^[3] Den 15 januari detta året spikades detta även upp "nådiga plakat" ifrån kungen nära allmänna platser samt kyrkor runtom inom Skåne.

vid plakaten kungjordes för att angående ett skåning "på något sätt" skadade enstaka representant på grund av den svenska armén alternativt kronan därför skull enstaka tiondel från männen inom den närmaste byn avrättas samt samtliga män skulle behöva erlägga 1,000 riksdaler, vilket motsvarande ungefär tre genomsnittliga årslöner.^[9] ett sju dagar senare förstärktes straffet mot för att plats tredjeplats man inom byn skulle avrättas.^[9] beneath april 1678^[10] beordrade Karl XI för att varenda män mellan 15 samt 60 kalenderår gamla inom Örkeneds socken skulle dödas samt för att samtliga byggnader skulle förgöras på grund av för att statuera en exempel.^[9][30] Lokalinvånarna fick reda vid planerna samt tog tillflykt mot skogen.^[10] då dem svenska soldaterna anlände slogs ett äldre man likt valt för att stanna ihjäl samt gårdarna brändes ner.^[9]

Intensifiering (1679–1693)

[redigera | redigera wikitext]

Generalguvernör Gyllenstierna (1679–1680)

[redigera | redigera wikitext]

Det skånska kriget förstörde många från detta skånska landskapet^[4] samt stora delar från område, såväl ruralt område såsom städerna, genomgick olika former från förfall.^[31] dem större städerna, såsom Helsingborg samt skogsdunge, nedsänkt mot viss sektion inom ruiner samt ägde lamslagits från förändrade handelspolitiska förhållanden.^[31] ruralt område tog massiv skada från strider, plundringar, samt militära inkvarteringar.

flera gårdar ägde övergivits, vägar ägde förstörts, samt frakt samt gästgiverier ägde brännts ner.^[4] inom trakten kring Landskrona plats sålunda flera likt 70 % från gårdarna övergivna samt obrukade.^[4] detta fanns efter 1679 ännu mycke missnöje tillsammans land inom Skåne, vid bas från ständig armé närvaro samt militära övergrepp, samt ökad skatt.^[4]

Stödet liksom den danska armén fått inom Skåne gjorde flera svenska officerare samt kontorspersonal oroliga för att den nya södra gränsen inte någonsin skulle behärska behållas säker^[3] samt detta ansågs nödvändigt för att utföra Skåne mindre danskt.^[5] eftersom detta ägde varit svårt för att övertyga skåningarna ifall "Sveriges sak" föreslogs detta istället för att "utrota enstaka sektion från skåningarna".^[3] Bland dem planer liksom föreslogs plats för att genomföra ett storskalig folkförflyttning.

Skånska bönder skulle fråntas skatterättigheter samt tvångsförflyttas mot Baltikum; inom deras område skulle smålänningar lockas för att ta ovan skånska gårdar.^[3] detta föreslogs även för att låta svenska adelsmän ta ovan skånska stora gårdar, samt för att skånska kyrkoherdar skulle förflyttas mot stift längre norrut samt ersättas tillsammans med svenskar.^[3] Dessa planer genomfördes inte någonsin, dock detta existerar sannolikt för att dem övervägdes från Karl XI.^[3]

Den nya generalguvernören från Skåne, Johan Göransson Gyllenstierna, drog tillsammans tillsammans Karl XI upp en försvenskningsprogram.

Planen fanns för att byta samtliga danska präster mot svenska, uppmuntra sålunda flera svenskar liksom möjligt för att flytta mot Skåne, samt för att dra in samt ersätta varenda danska läromedel tillsammans med svenska.^[4] Gyllenstierna avsåg även för att starkt militarisera Skåne inom förberedelse på grund av ytterligare konflikt tillsammans med land.

flera fler soldater skulle stationeras inom Skåne, Landskrona fästning skulle byggas ut, samt en nytt användning av krut skulle byggas nära Kristianstad.^[4][6] detta bota hann bara delvis påbörjas^[6] innan Gyllenstiernas död inom juni 1680.^[4]

Generalguvernör Ascheberg (1680–1693)

[redigera | redigera wikitext]

Karl XI utnämnde ett ytterligare nära rådgivare, Rutger von Ascheberg, mot Gyllenstiernas person som följer efter någon i en position eller roll.

vid bas från sitt egenintresse för att ej förstatliga adelsgods bestämde sig Ascheberg på grund av för att ej fullfölja Gyllenstiernas planer.^[4] Ascheberg arbetade till för att lindra Karl XI:s reduktioner samt till för att lindra den stridiska stämningen mellan skånska bönder samt svenska ryttare, vilket denne identifierade likt detta största hindret till Skånes integrering.^[4] mot skillnad ifrån Gyllenstierna förespråkade Ascheberg ett vänligare samt mer långsiktig försvenskning, vilken inkluderade för att bygga upp gårdarna samt införa ekonomiska stödåtgärder samt genom detta ekonomiskt knyta Skåne mot Sverige.^[3]

Ascheberg löste konflikten mellan svenska ryttare samt bönder genom för att införa en reglemente.^[3][4] Maktförhållandet försköts mot böndernas fördel tillsammans en struktur tillsammans rusthåll samt sventjänare; rusthållarna fick ett arbetsgivarroll ovan ryttarna.^[4] Ascheberg arbetade även till för att lära befolkningen inom Skåne hur man klagar inför svensk rätt.^[3] Lokalinvånare uppmuntrades för att återuppbygga dem skånska gårdarna genom för att skattefrihet samt ibland bördesrätt infördes på grund av uppbyggare, samt för att släktingar fick korrekt för att ärva gårdarna.^[4] 1683 förbjöds resor mot Köpenhamn, inom hopp angående för att till gott skära från Skånes grupp mot Danmark.^[5] Skånska präster såsom besökte släktingar inom land blev avsatta ifrån sina tjänster.^[5]

Från samt tillsammans 1680 centraliserades landet allt mer samt såsom enstaka led inom denna process, samt inom försvenskningen, avskaffade man dem gamla danska privilegierna inom Skåne.

beneath enstaka tidsperiod fråntog man även riksdagsrepresentationen ifrån skåningarna. dem skånska städerna ansökte snart angående för att presentera svensk lagstiftning samt 1683 samlades adeln inom malm på grund av för att även dem begära svensk lagstiftning.^[6]

Kyrkan försvenskas

[redigera | redigera wikitext]

Den danska församlings effekt inom dem skånska socknarna fortsatte mot enstaka start ostört.

Danska präster behöll sina positioner samt man fortsatte för att följa den danska kyrkoseden.^[2] Svensk kyrkoordning infördes inom Skåne 1686, ett process delvis driven från Canutus Hahn, den smålandsfödde biskopen inom Lund.^[5] Hahn reste runt inom Skåne samt uppmanade människor för att visa sin trohet mot den svenska kungen, samt gav klockare övning för att lära ungar för att studera genom svenska böcker.^[6] unge ägde ej erbjudits för att lära sig studera samt notera inom detta danska samhället.^[3] eftersom dansk läskunskap fanns uselt utbredd inom Skåne ägde detta nya svenska utbildningsprogrammet ett massiv fördel.^[6] Lunds högskola, var skånska präster samt ämbetsmän utbildades sedan detta blivit förbjudet för att analysera inom Köpenhamn, blev en centrum till försvenskningen.^[5]

Som enstaka sektion inom försvenskningen började predikan behållas vid svenska, ej danska, samt kyrkolivet anpassades snabbt mot svenska kyrkan.

Den svenska psalmboken blev kritisk på grund av för att lära församlingarna inom Skåne detta svenska språket. Den danska prästdräkten byttes ut mot den svenska samt Karl XI:s monogram sattes upp inom flera från dem skånska kyrkorna. Kunskaper inom svenska kontrollerades genom förhör inom kyrkan.^[2]

Språkskifte inom kyrkan, samt avskaffandet från den gamla prästdräkten samt förbudet mot den danska traditionen tillsammans med altarljus skapade stort missnöje inom Skåne.

vid håll slutade människor för att besöka gudtjänsten tillsammans motivering för att dem ej kunde förstå vilket vilket sades.^[6] Präster samt myndigheter ägde korrekt för att bestraffa skåningar tillsammans hänvisning mot kyrkoplikten, bland annat tillsammans skampall alternativt straffstock.^[2] Ascheberg tillsatte även enstaka inspektör för att utkräva böter ifrån dem vilket ej kom vid gudstjänsten.^[6] flera präster motsatte sig länge den nya kyrkoordningen, bland annat genom för att inom hemlighet gå vidare nyttja danska böcker.^[5] Misstänkta präster övervakades runtom inom läka Skåne, dock ingen kyrkoherde blev avsatt vid bas från vägran för att prata svenska.^[6] Den sista predikan vid danska hölls inom Skåne från Paul Enertsen tid 1702.^[6]

Fullbordan samt eftermäle

[redigera | redigera wikitext]

Åtgärderna liksom genomfördes genom kyrkan på grund av för att lära ut detta svenska språket plats många lyckade.

nära sekelskiftet kalenderår 1700 kunde dem flesta inom Skåne studera katekesen vid svenska. Språket ägde befästs samt danskan plats inom stort sett utrensad. Den skånska dialekten försvenskades senare ytterligare beneath 1900-talet inom samt tillsammans ökad kurs, TV samt radio.^[6]

Efter detta skånska krigets slut kalenderår 1679 besitter detta ej skett några större försök för att avancera Danmarks sak inom Skåne.^[6] beneath Karl XII (r.

1697–1718) rekryterades mot slut skånska ryttare mot kavalleriregimenten mot resultat från kungens flera krig.^[4] ifrån samt tillsammans senast 1720 existerar detta troligt för att befolkningen inom Skåne såg sig själva vilket svenska medborgare.^[7] då land gjorde ännu en försök för att återta Skåne beneath detta danska fälttåget inom Skåne samt Blekinge 1709–1710 fick den danska armén inget större stöd bland skåningarna^[28][32] samt detta gick trots propaganda ej för att rekrytera några snapphanar.^[25]

Under försvenskningen minskade Skånes befolkning avsevärt, ifrån 180 000 innan detta skånska kriget mot 132 800 tid 1718, enstaka minskning vid 26 %.^[7][9] Enskilda händelser vilket bidrog stort mot befolkningsminskningen plats för att 15 000 skåningar (ungefär 8,5 % från befolkningen) flydde mot land, samt för att 30,000 skåningar tvångsinskrevs inom den svenska armén samt placerades inom Baltikum, var flera dog.^[9] dem upprepade krigen inom Skåne, samt dem klippta handelsförbindelserna tillsammans land samt andra delar från Europa, bidrog mot enstaka kraftig finansiell minskning inom landskap.

Skånska bönder tvingades sälja sitt överskott mot resten från land, alternativt svenska besittningar inom land i norden samt Baltikum. Tidigare ägde man kunnat sälja inom Köpenhamn alternativt Amsterdam var priserna fanns förbättrad. Ekonomin upplevde ej ett uppgång förrän vid 1820-talet, då detta skett stora agrara reformer samt detta återigen blev tillåtet för att sälja spannmål mot utlandet.^[6]

Försvenskningen från Skåne betraktas idag vilket enstaka lyckad assimileringskampanj^[6] samt detta finns ej längre några tvivel för att landskap betraktas likt enstaka bestående sektion från Sverige.^[6] eftersom försvenskningen mot slut genomfördes vid en vänligare samt mer hållbart sätt besitter Skåne fortsatt för att behålla något från enstaka lokal särprägel samt regionell identitet inom Sverige.^[3][6] Den lokala historien, enstaka område matkultur, samt den skånska dialekten, existerar viktiga delar från denna identitet^[6] samt den skånska flaggan, inledningsvis belagd inom modern tidsperiod, existerar ett framstående område symbol.^[6]

Historieskrivning

[redigera | redigera wikitext]

Sverige

[redigera | redigera wikitext]

I svensk historieskrivning, inom synnerhet militärhistoria, besitter erövringen från Skåne traditionellt utmålats såsom för att land "fick sina naturliga gränser".^[3] Den svenska stormaktstiden brukar ges en slutdatum kring kalenderår 1721,^[33] samt detta besitter menats för att man tillsammans med dessa nya naturliga gränser kunde "uppge stormaktspolitiken samt ägna sig åt enstaka begränsat nationell tillvaro".^[3] Efter förlusten från land i norden 1809 målades land i norden upp vilket en sektor liksom inte någonsin tillhörde detta "egentliga Sverige" samt propaganda satsade vid för att stärka nationella grupp inom detta återstående landet, bland annat mot Skåne.

Skåne, vilket 1809 ägde varit ett sektion från landet inom 151 kalenderår jämfört tillsammans Finlands ovan sexhundra kalenderår, började samtidigt målas upp vilket enstaka historisk sektion från detta egentliga landet till för att stärka gemenskapen mot den svenska kulturen.^[7]

Den sedvänja historieskrivningen ifrågasattes 1956 från historikern Alf Åberg, såsom jämförde begreppet "naturliga gränser" tillsammans med Nazitysklands idéer angående lebensraum samt Sovjetunionens agerande inom Baltikum.

Åberg erkände för att Skåne fanns politiskt viktigt till landet eftersom detta gav landet övervakning ovan Östersjöns inlopp, dock kommenterade för att Öresund vid 1600-talet ej utgjorde någon naturlig språklig alternativt kulturell gräns mellan landet samt Danmark.^[3]

Skånska regionalister beneath 1900-talet, ibland förespråkandes olika former från skånskt självstyre, hävdade historisk skånskhet samt lade många tonvikt nära försvenskningen, vilken man målade upp såsom både hård samt olaglig.^[34] Författaren Herman Lindqvist beskrev 2006 försvenskningen från Skåne vilket ett etnisk rensning^[9] samt menar för att Karl XI dryckesställe högsta ansvaret på grund av denna.^[7] Även historikern Dick Harrison kommenterade 2008 för att försvenskningsåtgärderna vid 1670-talet "idag skulle [benämnas som] folkmord alternativt etnisk rensning".^[30] 2015 motsatte sig författaren Bengt Liljegren för att förklara processen liksom enstaka etnisk rensning.^[32]

Danmark

[redigera | redigera wikitext]

I dansk historieskrivning besitter Skåne traditionellt setts liksom en gammalt danskt kulturland.

Genom erövringen från Skåne slets därför landskap ut ur den gamla danska nationalgemenskapen. Freden inom Roskilde äger traditionellt målats upp såsom ett politisk, kulturell, samt nationell katastrof, värre än förlusten från Norge 1814.^[3] ännu vid 1950-talet talades detta inom vissa danska tidskrifter ännu ifall Skåne likt "Östdanmark" samt likt en från Danmarks gamla huvudländer, vid identisk sätt vilket Själland samt Jylland.^[3]

Alf Åberg kritiserade 1956 även den danska historieskrivningen, samt menade för att dem kulturella banden mellan Skåne samt återstående land innan 1658 nästan uteslutande plats mellan adelsmän, för att detta skånska bondesamhället levde vidare mer alternativt mindre oförändrat, samt för att "sällan äger en nationalitetsskifte genomförts tillsammans mindre blodsutgjutelse samt tillsammans med mindre juridiskt övertramp än detta vilket knöt samman dem skånska de olika administrativa områdena i ett land utanför huvudstaden tillsammans med detta gammalsvenska riket".^[3] Åbergs argument besitter senare kritiserats på grund av för att ej vandra in inom detalj inom konflikterna samt därför undanhålla data vilket ej existerar smickrande till Sveriges agerande.^[7]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]